Jag vaknar upp,

går,

tänker,

ja allt är en vana.

Att leka med livet är det jag gör,

och det gör tråden väldigt skör.

Men jag kommer klara detta, det kommer att bli bra.

Det försöker jag iaf intala mig varje dag.

Men vad vet jag, livet kanske bara fortsätter,

men rinner ut ur timglaset en dag.