Jag har väntat på tiden, ser ni inte att jag lider,

allting blir bara sämre, låt mig hitta hem nån gång.

Tårarna blir färre och ärren de blir värre,

Hur orkar ni med livet, det är skit

ej överdrivet.

Jag lägger mig på marken,

känner asfalten mot ryggen.

Snälla ta mig härifrån så jag kan känna mig trygg sen

...