Tiden den går

-> Dagar blir till veckor.

Fast ändå står tiden så stilla <-

Jag kommer ingen stans, stampar på samma plats.

Och spåren blir allt djupare, jag gräver mig längre ner.

Snart är jag så förvirrad att jag ingen smärta ser.

Jag vandrar igenom dagen, med nya tankar utan kraft.

Men de gamla de finns kvar,,,

Tänk vilken styrka jag ändå haft!

Att orka tänka på allt, orka leva kallt, orka stanna kvar fast livet helkasst var.

Jag har orkat sätta ord, orkat känna sorg,

orkat att kasta bomber på min helvetets borg.

Ja, denna hopplösa tid, detta tomma liv.

-> Jag vet inte om jag går framåt,

eller om jag faller tillbaka.

Jag vet inte om jag kommer ur det,

eller trasslar till det ännu mer.

Jag vet inte om jag finner en lösning,

eller om jag bara fantiserar.

Jag vet inte längre vad jag tror på och ser <-

Vill inte börja skada mig igen!

vill inte!

Varför finns ingen brevid mig när de behövs!

vill inte falla tillbaka

Vill kunna må bra utan att ljuga för mig själv!

Vill inte behöva skada mig för att allt ska bli bättre!

vill inte känna smärtan varje dag

Vill inte behöva komma på nya metoder som skadar mig tills ja faller

Faller över kanten

vill inte ha dessa tankar!

vill inte

inte igen

inte längre

inte mer!

Orkar inte!

Lyckan kommer, lyckan går.......

Vandra vidare med djupa sår....

Tala till ditt hjärta när du får...

Just nu är det vacker vår, röda löv, alla träd.

Kom till mig kära vind, smek min lena kind!

Vill ej vara ensam här, med alla mina eviga besvär.

Vill kunna andas, vill kunna leva i ro.

Och hösten ger mig tro.

Ja faller för dig, följer med dig!

Men vintern kommer snart,

Ohh, så underbart!

Vandra i gnistrande snö,

se alla tapparna blänka,

sedan kommer julen lycka till mig skänka!

Jag kommer leva fritt,

se stjärnorna glimma så klara.

Vara uppe på nyårsaftons natt,

ja, den underbara!

Lyckan kommer, lyckan går.......

Vandra vidare med läkta sår....

Tala från ditt hjärta när du får...

Jag vill ha svar på så många olika frågor varje dag,

och jag ställer frågan, men får inga vettiga svar.

Jag sätter mig en stund. Blundar, andas in.

Känner hur kyla och värme långsamt tränger in.

In, i mina djupa sorger, öppna sår, starka drömmar, gömda vrår.

Känner hur jag mer förståelse och lycka når.

Fäller sakta en tår, bara för att jag får.

Det är höst, allt är blött.

På alla dystra miner blir ja trött!

Vill ju känna lycka, skänka lycka, finna glädje, trösta sorg!

Men nu verkar alla gå runt med en helvetes borg,,

En borg de inte vill spränga,

för de é rädda o känna, känslor kalla som snö, hårda som is, blöta som tö.

Men de förstör ju för sig själva!

Just nu lever de med känslor kalla som snö, hårda som is, blöta som tö.

De säger att de vill ta sitt liv, bara dö.

Men spräng din helvetes mur!

Kom ut!

Så ska du se att det onda tar slut!

Du vet de stunder då livet känns bra?

Du vet de stunder då livet suger?

Du vet de stunder när allt é som det ska?

Men även de stunder då inget duger?

De stunder då folk skänker lycka?

De stunder då du ber folk DRA!?

De stunderna kan man då tycka..

E underbara eller inga o ha!?

Jag lär mig någe nytt av dessa stunder varje dá.

Jag lär mig att framåt gå, och om jag tycker det går bra.

Tänker ofta "Stämmer detta, eller ska ja låta det va?"

Tappar man hoppet har man inget att förlora.......

Men 1000+ att vinna!

"du vet inte va som händer... du kan dö om 3 sek

eller inte

du kan ta ditt liv nu

tex

Man kan inte se in i framtiden

man kan inte ändra på det som varit

man kan bara gå långsamt frammåt

mot sin egen grav"

De kan saker om livet,,

Bara inte de sakerna du kan, eller jag kan för man kan omöjligt uppleva allt.

Du vet vissa delar, jag andra, nästa vet några o nästa några andra. Vissa av de delarna kanske vi har gemensamt men inte alla.

Sedan tror ju jag på att det finns de som vet mer och mindre. Men i helhet tror jag att vi alla vet lika mkt egentligen,

men som jag, vet mkt om den "mörka" sidan, och nån annan kanske vet lika mkt om den "ljusa".

Men jag tror inte på det ändå.

Det kan ju inte vara så...

Jag tror helt enkelt på att vissa kan/vet mer om "livet" än andra.

Men de som vet mindre e inte sämre människor!

Det e bara så att de som vet mer inte blir kloka på hur de tänker och tvärt om. Ibland kan en som inte fattar ett skit om en sak lägga sig i o då blir man ju förbannad.... Men det e ju bara för att den tror att det e rätt?

Men vem vet ja kanske oxå e helt ute o cyklar ^^

Alltså ja menar typ att ingen vet egentligen någe om hur livet för en annan ska vara. Man kan bara hjälpa sig själv.

Ingen ser på livet på samma sätt som en annan.

Så därför skiter ja i hjälp från "proffs", för de kan ju enligt min tro inte hjälpa mig.

Alltså de går utbildning? För o bli "bra",,, men det e ->EN?<- människa som först har kommit på hur utbildningen ska gå till? Och så måste de lära sig efter det? Och sedan säger de att de e "experter" på mänskligt beteende? det e ju för det första inte sant?!!

Alltså alla fungerar ju olika,,

och om "proffsen" ska sitta o bli förvånade över det ja säger e det ju sjukt.

De ska väl komma med förslag och hjälpa mig? Jag vet att vi inte pratat mycket men jag vill inte riva upp gamla sår,

så,, jag försökte jobba på nuet, men de blev bara förvånad över hur stark jag var.

Att ja själv kunde bestämma att ja ska låta bli o skada mig,

Men asså, det e ju inte så svårt egentligen? vill man inte så vill man inte det e ju bara att säga nej?!! Om man vill skada sig så gör man det..och ja, jag vill skada mig för o bli av med smärtan, men ...¨ Jag vill även visa mig stark,

jag vill även kunna leva ett annat liv så... jag ska komma skolan mån utan ärr, jag ska leva utan de. och nu eftersom ja bestämt mig för det så e det klart att ja klarar det, så enkelt är det! Eller har verkligen andra människor så svårt för det?

Som de som röker tex. Antingen började de av grupptryck eller av en större anledning.

och de säger "Ja ska sluta".

likadant de som dricker, de säger "ja ska sluta med det".

Men om de inte bestämt sig för att de verkligen vill klara det kommer de ju kunna bryta löftet!

Att bryta ett löfte man inte vill hålla, det är ju jättelätt!

Men om de verkligen vill sluta borde de klara det, för suget efter en cigg försvinner,

precis som suget för att skada sig elr dricka försvinner.

SIMPELT

tkr jag

va tkr ni?

som sagt, man bestämmer sitt eget liv....

"Lyckan kommer du få, men dödsriket kommer du ändå nå"

"Alla väntar, väntar på döden"

"Livet är ett spel, och förloraren straffas med döden.

Du kommer spelet förlora, "

För-lite Stim,

för-lite Spratt.

För-lite Färg,

för-mycket Natt.

För-lite Tjo!,

för-lite Hej!,

för-mycket negativt runtom mej.

Måste leva,

måste må bra.

Men det är svårt,

Men ja ska hålla fast ida!

Det känns som att jag vandrar igenom livet på en väg,

en väg som är mitt emellan två andra vägar,

Som visar två olika alternativ av andra liv än det ja lever.

Vilket ska ja välja?

Vilka ska ja ta bort?

Jag kan väl inte hoppa mellan tre liv heller,,

det funkar ju ej ?!

Du är det största levande,

den ända av ditt slag.

Du har makten,

de andra människorna är egentligen de enda som kan

förstöra dig,

försvaga dig,

Göra så att du..

Förlorar dig,

Glömmer dig.

Du är den mest hotade av alla de stora väsen som vandrar på denna jord.

Det finns bara en av dig,

precis som att det bara finns en av mig.

Du som vill nå framgången i ditt liv,

är oftast aktiv under dygnets mörka timmar och tillbringar resten av dygnet i vila.

Varför gör du så?

Du som har en sådan makt

sådan kraft

till att göra vad du vill.

Du väljer att gömma dig för fara,

att igenom tystnad kväva alla hot.

Svarta strimmor hjälper när du vill visa, men ändå gömma dig för andra.

Ditt mål ska bli en överraskning för de.

Dem svarta strimmorna till skugga,

som alla funderar på hur du fick fram,

Alla funderar på hur du tänker

Tänker dig tryggheten.

Men trygghet finns inte i en bur,

buren som befinner sig bakom en helvetes mur.

Tårarna rinner,

...Tänk...

Alla djupa sår, alla ärr i min själ,

som aldrig försvinner.

Mitt hjärta det blöder.

Jag älskar ju livet...

...Men...

Jag fryser,

jag ryser.

Mörkret inom mig kommer alltid finnas kvar,

Men längtar ändå till att få uppleva lyckliga dar!

Du kommer från himlen sänt,

du ser värmen framför allt.

Du tänker tyvärr lite för varmt,

du måste ju kunna ta emot det som e kallt?

När du kommer som en blixt,

fallande från skyn.

Oj, en jobbig hetta,

man känner smärta.

Måste finna kyla så att smärtan faller ner,

ner till djävulens rike,

Där den hemma hör,

och den långsamt dör.

I Love

...

Red and Blue

...

Står för

...

Tårar och blod

...

Det svider, ja det jag gör.

Jag lider, det är vad jag lever för?

Det brinner, ja det riktigt bränns!

Plågan, ja den riktigt känns.

Det trycker, jag vill fälla en tår,

fast jag vet att det inte går,

detta har jag vetat i flera år.

Det trycker, det kommer ingen tår,

men jag vet någonting annat som går,

men,

Jag vet att jag inte får.

Kärleken till tårar är stark,

att känna hur de rinner betyder nästan allt.

Att veta att smärtan lindras, älskar jag framförallt,

att veta att de värmer när det e så kallt.

Men tårarna är få,

de kan inte rulla på.

Jag försöker dag för dag,

men spärren sitter kvar.

Jag tar istället mitt lilla mod och öppnar alla sår,

jag vet ju att det går,

även att ja inte evig lycka når.

Att känna tårar rinna,

betyder nästan allt,

Att denna smärta lindra,

älskar jag framförallt.

Jag känner hur det rinner,

blir befriad från allt.

Ja, jag känner hur smärta försvinner,

älskas framförallt.

Men jag känner kyla,

det blir då aldrig varmt.

Kärleken jag saknar,

ja den når aldrig fram.

Jag ror och ror och ror,

men finner aldrig min hamn.

Jag springer, riktigt kämpar,

kämpar mig fram,

men det är som att springa i riktigt djup sand.

Jag ser hur solen lyser, känner att det blir varmt,

jag ser hur solen lyser, men molnen förstör allt.

Jag känner ju en saknad,

saknad av allt mod.

Modet övergav mig, för det mig inte förstod.

Det är få som förstår mig,

hur jag klarar av.

Eller varför jag inte tar emot deras svar.

Jag ställer många frågor, dag efter dag.

Men allt ni behöver förstå e att jag har höga krav.

Det är få som förstår,

hur jag klarar av,

Att riva upp såren varje eviga dag,

de tycker att gråta ut och prata igenom allt,

är det som fixar allt.

Och ja det är sant,

jag vet, det har ja nämnt.

Men har du någonsin känt,

likheten mellan tårar och blod?

Jag tror inte det,

och det är svaret på varför ni inte förstod.

Är meningen med livet kärlek?

Är meningen med livet hat?

Är meningen med livet att man ska ta sig fram med fart,

eller att man ska leva det smart?

Är meningen med livet danser?

Är meningen med livet sång?

Jag fick höra en gång,,,,

Livet är en stege,

livet är en vägg,

Livet är en klippa,

livet är ditt hem,

Livet ska för evigt finnas till för dig,

Livet ska för evigt älskas utav dig.

Men om livet är en stege,

tänk om jag välter den?

Om livet är en vägg,

tänk om jag river den?

Om livet är en klippa,

tänk om jag ramlar ner?

Om livet är mitt hem,

tänk om jag inget ser?

Tänk om livet jag ska älska inte längre finns?

Tänk om allt det vackra,

jag inte längre minns

...

-Vad är en deprition?

Vad är ångest?

Vad är skillnaden på att leva i smärtan och med smärtan?

Varför hatar jag smärtan?

Varför kan jag inte leva utan den?

Varför gråter jag över mina ränder?

Varför gillar jag de?

Varför vill jag se blodet rinna som floder från dem?

Tidig morgon vid sjön,,

soluppgång

Att stå på stranden och se ut över vattnet när det glittrar,,,

glimmar,

blänker....

De ljusblå vattnet som blandas med de gula strålarna från solen,,

Det blev en sån vacker balans.

När man blev bländad av ljuset och det samtidigt värmde så fint,

När man aldrig ville släppa taget,

man ville alltid vara fri.

You know that feeling I´ve been hyding,

deep inside my heart.

You know those voices I´ve been hearing

it´s driving me apart.

Every single day I wonder,

can I carry on.

Every single day I`m learning,

I´m not that strong,

Every day I´m screaming,

for love. Every day I´m bleeding.

Every day I´m drowning in pain,

Every day I`m dying.

Every night I´m dreaming of death

Every night I´m dreaming.

Every night I want to escape,

from the endless pain!

Carve the pain away,

Carve the pain away...

You know that feeling I´ve been hyding,

deep inside my heart.

You know those voices I´ve been hearing

it´s driving me apart.

Every single day I wonder,

can I carry on.

Every single day I`m learning,

I´m not that strong,

I´m not that strong,

I´m not that strong,

To carry on

...

Jag har väntat på tiden, ser ni inte att jag lider,

allting blir bara sämre, låt mig hitta hem nån gång.

Tårarna blir färre och ärren de blir värre,

Hur orkar ni med livet, det är skit

ej överdrivet.

Jag lägger mig på marken,

känner asfalten mot ryggen.

Snälla ta mig härifrån så jag kan känna mig trygg sen

...

Men de minnen från livet jag haft, de finns kvar o visst kommer de leva i mina tankar i alla dar,, Men just nu sitter rädslan kvar,, skaver sår på min hud sliter sönder min själ....

Jag vill finna meningen, vad livet innebär.

Jag känner mig jagad,,,

Men de kan inte få tag på mig.

Jag känner hur jag leder ledet,,,

Ser att de inte hinner ikapp.

Jag känner mig stark,

jag känner kärlek,

Jag vet vad jag vill bli,

jag vill vara fri.

Jag vill känna liv,

jag vill känna frid,

Jag vill leva glatt,

skänka små skratt ^^

"Han"

finns hos mig,

med mig,,

men inte i mig ,

bara brevid mig,,,

<3

Jag e så ensam

Jag vill sova oss dig så jag verkligen kan visa hur svag jag kan vara..

Jag kan vara så stark så jag kan få fram tårarna,,

Oh life....

Du hänger ner för en hög klippa,

du håller dig fast med dina händer.

Men sedan tappar du taget med den ena handen,

sedan stampar nån på din andra,,

Nu håller du dig fast med endast ett lillfinger.

Du tror att du kommer att dö,,

Det e ett långt fall och när som tappar du taget,,

NEJ

Du kommer ta dig upp,

det kommer sluta lyckligt

Allt kommer att bli bra!

Det var inte längesen som jag fann dig,
Du som mig i mitt liv hjälper!
Det var inte längesen som jag fann dig,
Du som lycka och kärlek mig skänker!

Jag hoppas att du känner det samma för mig som jag känner för dig,,
Att en underbar vänskap finns och att vi varandra minns,
Jag hoppas att du känner det samma för mig som jag känner för dig,
Att vi tillsammans alltid bredvid varan står, att vi alltid varandra förstår!

Nu ska vi igenom alla väggar gå, vi ska sluta att trippa på tå!
Vi ska få all smärta att till helvetet försvinna, med våra bomber, svärd och pilar!

Nu ska den svarta himlen målas med blått!!
Vi ska vinna hem segern, vi ska inte fler piskrapp ta emot!
Vi ska kämpa, vi ska hålla ut, ända tills alla andra med meningslös hjälp dör ut!

Även om kriget håller på i år, månader och dar, ska vi ändå bredvid varan stå kvar!
Längs våran resa ska vi rädda de som vill oss gott, resten skjuter vi med dödliga skott!

Jag jobbar efter hopp, jobbar efter kärlek, jobbar efter tron.
Jobbar du med mig?
Då ska vi lyckas att vinna denna strid, och slippa ropa på hjälp.
Det kommer då vara de riktiga onda som vi fällt!

Vi ska vinna kungakronan till denna värld
Ja ska se hur du den bär,
vi ska visa att vi starkare än resten är!