Jag vaknar på morgonen och är fast i en ond låga, igenom den kan jag ej såga.
Jag kämpar jag skriker jag skär, men det är en stark barriär.
Barriär av ondska och smärta, den som får en att känna hemsk hetta.

Men efter ett tag ser jag denna ljusa dag, ja ljuset svider i mina ögon.
Jag som fast i ondskan var, eller var det bara ett av två svar?
Skulle livet alltid vara såhär svårt? Att det visar mig dubbla sidor?
Vad sak jag då tro, vad ska jag välja?

Solen lyser starkt, jag kan känna värmen, men en isande kall vind smeker samtidigt min kind.
Jag tittar upp på himlen, den är alldeles blå, men nästa gång som jag tittar är himlen helt grå!
Detta kan jag inte förstå, hur ett liv kan vara så uppdelat i två.

Det är kanske inte meningen att jag ska förstå, men det är så jobbigt att bara se på,
När jag vill kunna förstå, varför jag och ondskan springer ikapp,
ja både dag som natt.
Samtidigt vakar den gode över mig, ser till att alting löser sig..
Jag kan verkligen inte förstå.
Hur mitt liv, min värld kan vara delad, delad i två.