Jag vaknar på morgonen och är fast i en ond låga, igenom den kan jag ej såga.
Jag kämpar jag skriker jag skär, men det är en stark barriär.
Barriär av ondska och smärta, den som får en att känna hemsk hetta.

Men efter ett tag ser jag denna ljusa dag, ja ljuset svider i mina ögon.
Jag som fast i ondskan var, eller var det bara ett av två svar?
Skulle livet alltid vara såhär svårt? Att det visar mig dubbla sidor?
Vad sak jag då tro, vad ska jag välja?

Solen lyser starkt, jag kan känna värmen, men en isande kall vind smeker samtidigt min kind.
Jag tittar upp på himlen, den är alldeles blå, men nästa gång som jag tittar är himlen helt grå!
Detta kan jag inte förstå, hur ett liv kan vara så uppdelat i två.

Det är kanske inte meningen att jag ska förstå, men det är så jobbigt att bara se på,
När jag vill kunna förstå, varför jag och ondskan springer ikapp,
ja både dag som natt.
Samtidigt vakar den gode över mig, ser till att alting löser sig..
Jag kan verkligen inte förstå.
Hur mitt liv, min värld kan vara delad, delad i två.

Ett oskyldigt litet barn, söker sin sömn,
Ett litet barn som söker en dröm,
En dröm med härliga färger, härliga spratt, härliga vindar och härliga skratt,
fjärilar som flyger och ingen tid hon minns, bara härliga sommardagar finns.

Hon vaggas till söms av en hedersman, en som vill hjälpa henne komma i land. Han sätter den lilla flickans hjärta i brand och lovar henne att han är sann.
Han sjunger så fint med sin mjuka stämma "come to me, follow me to hell" men hon tror fortfarande mannen är så snäll.

Hon förstår inte ett ord, hon går bara på känsla, känslan av trygghet, närhet, värme, kärlek. Hon vet ej vad som henne väntar,
Väntar på andra sidan, andra sidan livet.

Så hon följer med mannen ner till dit han bor, hon blundar hon njuter hon tror,
Tror att detta liv har mycket kvar att erbjuda, men,,,,,

Alla kan ha fel, nu kommer denna flickan aldrig och bli hel.

Då sitter man o befriar blad från den envisa rosen,
Fan att man måste kämpa så,
Och jag måste va så försiktig,
Jag får inte skada de silkesmjuka bladen,

Det är nästan som när man pysslade som barn, gjorde halsband.
De som inte alls blev särskilt fins tycker jag,
Men det var känslan av att ha lyckats göra någe som var kul!
Sedan fick man belöning, som berömm eller kanske en kaka?

Nu är belöningen, varma känslor, tårar, blod och ångest

Att leka doktor med sig själv, sy igen stora sår.

Jag är rädd, sitter som ett skrämt litet barn, armarna i kors,,,,
tårarna rinner
känns att jag förlorat
förlorat en jag har kär.
Det skriker inom mig,,,
FAN!
LÄMNA MIG INTE!
men inget gensvar.
Jag kan inte skrika ut, jag kan inte blunda nu
Oron växer snabbt fram,
om du lämnar mig
...
vem ska då hålla mig i land?
vem ska då föra mig tryggt i land?

Ja ser allting på 1700 olika sätt,,
Att lyckas leva är då inte så lätt,,
Jag vet inte hur man finner rätt sätt,,
Rätt väg,,
Rätt håll...
Men, ja klarar mig, jag har ju någorlunda bra kontroll !

---> Jag är lika falsk som jag är sann,
Jag vandrar helt enkelt fritt i detta land <---

Du bär på smärta tung som sten, du bär på smärtan kommer aldrig bli hel.
Sorgen är för stor, tankarna förmånga... Det är inte konstigt att du på natten inte kan somna.
Du söker, söker svar, på alla de frågor som du har.
Du har kommit en bit på den långa resans väg, men än har du inte löst alla dina besvär.

Du har lättat på smärtan genom att dela den med få, men hur många lyckas att förstå? Att du ej på egna ben orkar stå....
Du hoppas på förståelsen, men du vet att det är få som den har.
Alla kan inte svara på dina frågor, det är inte alla som har kloka svar.
Men lova att du tar vara på de få vänner som du har, som faktiskt förstår, som din djupa kunskap når.
Detta är kanske det bästa du får?
Vi får se hur det ser ut om några år.

Du är stark,
Stark som orkar tro, orkar hoppas orkar ro. Ro mot frihet ro mot kärlek, ro mot allt som lycka bär.
Jag ser allt hur du kämpar mot dina besvär!
Jag i dig mitt hjärta är kär! Ja jag säger som det är!

Men kanske att du kan,, Bara släppa styrkan lite grann?
Att du kanske kan hoppa ur båten med de starka väggarna, bara falla ner i havet?
I havet av svaghet?
Bara lite, ett tag, nån dag?
Bara för att kunna gråta, kunna slappna av? , sedan är det vågor, vågor som dig tar, vaggar dig lätt i sin famn, och du lyckas ändå komma tryggt i hamn.

Släpp din sorg, riv din starka borg, låt tårarna falla... Falla för dig, falla för oss!

---> Just ...

--> Isbjörn
-Hur tung en isbjörn är?
- Ja, hur tung e den?
-Vet inte men den bröt isen!
----------------------------------------

--> o____o Detta är en val!

----------------------------------------

--> -Jag tappade min lärare på lektionen idag, eller ja tror ja tappa henne redan utanför klassrummet. För hon var helt vimsig, jag förstod inte va hon sa .....
- Oj, men då måste det ha varit henne jag trampade på när jag skulle gå in?
-----------------------------------------

--> 11+1=3

1*1=6

12*12=7

5/8=10

11+3=8

9*3=178

8*3=1

5-3=8*3=2=3

-------------------------------------------
--> Jag blev lovad en enhörning i 16 års present..... Jag minns så väl hur de beskrev att det skulle vara den vackraste som fanns.... Men fick jag en? Nej, de var tydligen svåra att hitta i skogen.....
Men nu har jag hittat en stark, modig, vacker, ståtlig enhörning.
Jättesöt, svart med ben....