Jag vill ha svar på så många olika frågor varje dag,

och jag ställer frågan, men får inga vettiga svar.

Jag sätter mig en stund. Blundar, andas in.

Känner hur kyla och värme långsamt tränger in.

In, i mina djupa sorger, öppna sår, starka drömmar, gömda vrår.

Känner hur jag mer förståelse och lycka når.

Fäller sakta en tår, bara för att jag får.

Det är höst, allt är blött.

På alla dystra miner blir ja trött!

Vill ju känna lycka, skänka lycka, finna glädje, trösta sorg!

Men nu verkar alla gå runt med en helvetes borg,,

En borg de inte vill spränga,

för de é rädda o känna, känslor kalla som snö, hårda som is, blöta som tö.

Men de förstör ju för sig själva!

Just nu lever de med känslor kalla som snö, hårda som is, blöta som tö.

De säger att de vill ta sitt liv, bara dö.

Men spräng din helvetes mur!

Kom ut!

Så ska du se att det onda tar slut!